Åååh så tråååkigt att det är måndag lr lite mysigt med regn men hade föredragit SOOOL som igår. D var gött - vi hade grillpremiär i Sturpen - hemgjorda burgare med pommes och coleslow - fiiifaaan va gött.
Får väl se d positiva med regnet och det är att den sista snön kanske försvinner. Nu kan tom jag erkänna att det är dags för snön att ta paus för i år. Ska bli sjukt mysigt att träffa ett par av er idag när vi ska fira Sean
Yes, 3é dagen på jobbet och det känns ok. Nytt år nya möjligheter. Spännande. Karlsloken drog till Piteå idag så det blir gräsänka i 2 veckor. Känns som om jag har sjukt mycket inplanerat iaf. Ska ge mig på att föröska tapetsera - jag känner redan nu att jag kommer tappa tålamodet eller att det rent utav kommer bli skitfult, men va faan - testar man inte så får man ju heller aldrig veta. Beställde även en massa roliga prylar till Emils 2 års kalas som kom med paket igår så det blir till Bandhagen och hämta ut det. Så tårtbak blir det defenitivt i helgen, vad har ni för planer? Vilka kommer hem till Jessan på fredag? KRAM
Jaha, tiden har gått fort..snart är det dags för mig att åka från Bkk och hem till er mina fina bästa vänner, det känns bra att komma hem men även konstigt att åka härifrån..var ju inställd på att stanna ett par månader till ..men men ska blir skönt att komma hem till sitt egna ..eller d här var ju oxå mitt men aa ni förstår hur jag menar..
Idag är det bara 5 dagar tills jag åker härifrån - satt och tänkte på allt som skulle göras innan...yjikes det är mer än man tror - och ni känner ju mig tidsoptimist ut i fingertopparna så vi får se hur det går..
Jag saknar er allihop och tänker på er varje dag,..mer för varje dag som går.
Jag kommer även komma hem 9 dagar tidigare så att jag kan vara med på Junies dop - Wiiihoo det känns hur bra som helst. Så idag är det väl typ 13 + nån dag tills jag kommer hem - längtar!
Gud, vad glad jag är att det börjar bli ljusare ute nu! Märker en himla skillnad på vardagsmorgonar nu.
I övrigt händer det ju inte mkt här i livet...
Jag är ruskigt avundsjuk på er som är ute och ränner i värmen för tillfället. Aaah, vad skönt. Det är ju så kallt nu och min jacka är inget att hänga i julgranen.
Igår vaknade jag upp med jordens träningsvärk i benen. Men jag hade inte gjort NÅGONTING dagen innan. Alltså ingenting. Det är skandal!
Jag är inne på fjärde veckan på jobbet nu. Det har gått fort. Bra jobb men liiite onödigt lång resväg. Men vad ska man göra? Man får börja någonstans liksom.
Fy farao vilket tråkigt inlägg. Men det blir inte roligare än såhär under årets längsta månad, januari.
Har precis slängt i mig en spagetti Carbonara, funkar faktiskt fint att laga mat hemma i lyan...det räcker med att äta Thaimat 1 gång om dagen - så valet hamnar ofta på lunchen just för att det är lunch ett onödigt ont om man jobbar på vardagarna..iaf i ett land som detta.
Hade man haft möjlighet att sitta ner och njuta och faktiskt ta sig tid till enlunch hade det varit en annan sak, men men.
Annars händer inte så mycket här är inne i vardagen igen - känns bra, var å träna för första gången på 1,5 månad ( inte inräknat 1 månad av ren hetsätning av allt svenskt under min månad hemma) Det fanns liksom inge stopp - måste ju passa på medans man kan. Det dröjer lååång tid innan jag får smaka på mat som den brukar smaka.
Hur går det för er alla både ni som är kvar hemma och resten som är ute och reser? Nyfiken.
Alltså! Jag är 28 år och 6 månader...snart och jag får fortfarande TONÅRSFINNAR! Asså, kom igen! Jag är för gammal för att stå 30 minuter framför spegeln på morgonen BARA FÖR ATT DÖLJA MINA PORMASKAR och RÖDA PRICKAR! Då har jag liksom inte ens lagt tid på ögon eller sånt som folk i min ålder ska syssla med, typ dölja mörka ringar, lägga ljusa toner i rynkvecken och sånt.
Jag måste rensa porerna hos någon som vet vad den gör, dvs en hudterapeut. Det fungerade sist. Nu har jag lagt på en mask från comfort zone, ett spamärke som bara MÅSTE göra gott. Det sved som attans när jag la på den och det brukar ju vara ett varningstecken men det SKITER JAG I! Den är alldeles för dyr för att tvätta av direkt så jag hoppas istället på underverk.
Ja, jag vet att bilden är felvänd men orka!
En annan sak som ni bör veta om är att jag har börjat tappa S. Bokstaven S. Typ så här, ibland när jag pratar, om jag t. ex ska säga innan sommaren så blir det ist innan scommaren. Det är sant! Och helt galet! Jag ska börja artikulera mer, det ska jag! Det borde ni också göra för det kommer säkert hända er med.. tror det har med åldern att göra.. Har redan hört en del dåligt tal från ett par av er =)...... det sista var ett skämt....
Min jäkla rotfyllning går på 3600 kr!!! Detta ska jag hosta upp vid nästa och förhoppningsvis sista behandlingen den 13 dec. Detta trots att försäkringskassan går in och betalar 1500 typ. (Egentligen 5100 kr)
Väldigt olägligt när man inte har jobb och allt. Men man får se det som att det kanske är meningen och att någon vill att jag ska lära mig att man inte ska lösa eller nåt..bla bla bla..
Min första behandling gjorde jag i torsdags. Ärligt talat så var det inte så farligt. Alltså, det som var jobbigt var att gapa i en timme + att det var jobbigt att svälja för dom spände upp hela käften med en plastduk. Hon gick ner sjukt långt ner i rötterna med små pinnar.
Efter besöket kändes det helt ok, lite bedövat men inget annat. Dagen efter började det dunka igen och på lördagen blev det ännu värre och då stod jag och jobbade i löning. Jag tryckte 9 usa-piller under det dygnet för att palla trycket. Tandvärk är faan inte att leka med! Men man får max äta 6 el 8 så Christer fick gömma burken under natten för att jag inte skulle överdosera. Dom där pillren är ju inte ens lagliga i Sverige. Dom e lite starkare än Alvedon liksom men väldigt effektiva. Dagen efter hade tandvärken avtagit men jag var dock ganska svullen i fejjat. Vete sjutton vad det var!
För övrigt så är jag VÄLDIGT upptagen fram till jul nu. Jag jobbar i Bromma Blocks nästan varje dag. Färdvägen dit är ca 1 timme och hem ca 1,5 + att den där jäkla gallerian har öppet till 20.00 i vanliga fall och 21.00 sista veckan innan jul. Ja, ni kan ju räkna ut själva när jag är hemma på kvällarna. Men jag ska säkert lära mig något här också...
Dock kan jag säga, att ni som inte är så sugna att shoppa bland folk och i rusning - ÅK till Bromma Blocks och handla klappar! Det är en jättefin galleria och väldigt folktomt...iaf nu.
Igår var jag och CH på invigning på matvatufabriken i stan. På väg hem på tvärbanan möter vi hans polare som också bor i sjöstan. Jag har inte träffat honom eller pratat med honom överdrivet mkt men han är en trevlig prick som jag iaf har träffat några gånger de senaste åren. Hur som, vi kramar om varandra och hinner fråga hur läget är, vart han/vi varit typ. Sen kliver hans tjej på. Hej Hej!
CHs polare: (pekar på mig) - Det här är Jenny! Jag: (sträcker fram handen mot hans tjej) - Hej, Jessica! Tjejen: Hej, Ida!
Ok?! Hängde Ni med?! Han presenterade mig som Jenny! Haha! Det är ju CHs FÖRRA tjej. Haha! Jag vågade inte påpeka det för han skulle ha känt sig rådum. Men kom igen! Är det så svårt att hålla koll på ett namn, vi har ju iaf varit ihop i 4 år typ. Berättade det för CH sen som bara skratta och påminde mig om att detta har hänt tidigare också! Är jag lik henne eller tror dom att jag är hon? Haha!
Jessica? Jenny?
Bara så att ni vet, jag har beslutat mig för att bli mer aktiv här. Vi träffas ju inte/pratar inte varenda dag längre och då är det kul att kunna dela med sig här inne.....tycker jag. Ni får iaf ta del av mitt liv från och med nu...
Jessica Ok, jag är fan nära på att slå på en 14-årig spacklad brud i gullmars. Tvärbanan har sina dörrar öppna och utanför står en fjortisbrud och hetsdrar dem sista blossen från sin cigg. Hon drar det allra sista blosset och går in UTAN att blåsa ut innan. Nej, det väljer hon att göra inne i vagnen. Jag ger henne en lång och arg blick, typ en "vad i helvete håller du på med-blick". Hon glor tillbaka och viker inte undan med blicken. Jävla idiot! Varför sa jag inget?
Inkommande sms:
Johanna jobb Det skulle du gjort!! Sånna där småtjejer är skitfega innerst inne. Jag skällde ut två fjortisar i somras på grönan. Dom trängde sig rakt förbi en fet toakö vapå jag lackade. Ångrar det inte. Dom blev skitskraja. Så skönt! Do it next time!!
Jenny Vilken jävla idiot.. Ja du skulle sagt till med det är alltid lätt att vara efterklok...ska du jobba?
Helena Ha ha på dom bara
Emma sms 1: Näe! Fy, fan vad vidrigt. Å hade du sagt något så hade du säkert fått e
sms 2: Såhär skulle d stå; ett spydigt svar tbx. Går inte å göra något åt d där spydiga snorungarna!
Christer Me älskling... men lilla fegis..men hon var säkert rubbad i kolan så man vet aldrig...
Ella Hata fjortisar! Hon skulle ändå bara tycka att du va en kärring om du sa till henne. För hon är bara dum i huvet!
Lisa Jag hatar fjortisar de borde sättas på en öde ö å få en ordentlig uppfostran. Ja, det är lätt att vara efterklok men du skulle nog ha sagt nåt. Hon tror väl att hon äger världen sånna borde tas ner på jorden av oss vuxna som borde agera mer..
Jag ångrade mig bittert hela dagen men det gick inte många timmar så hade jag min chans igen. Jag står nere på gatan utanför min port och några 15-åriga killar går längs gatan och kastar en rugby-boll till varandra. ni vet, inte en rund basketvariant utan en som studsar åt alla håll när den träffar marken. Mitt bland alla parkerade bilar liksom.
Så jag sa...argt: - Men Ni behöver väl inte kasta precis här, det står ju en massa bilar parkerade här! Killarna: Ok! (på ett ärligt och fint sätt)
Jag kände direkt att jag tagit i lite för hårt. Alltså inte med ord men på sättet jag sa det på. Jag lät arg och bitter....som en tant. Det blev liksom dessa två grabbar som fick ta mitt innestående agg för fjortistjejen sedan dagen innan. Jag skulle tonat ner min attityd! Men men, alltid lätt att vara efterklok!
Några av er vet ju att jag har börjat löpträna sedan en tid tillbaka, det går sakta men säkert. Jag har liksom aldrig sett mig själv som en löpare men det går faktsikt ganska fort att komma in i det. Mitt mål för det här året är att klara milen.
Igår hände det iaf! Jag sprang över milen på en och samma runda! Inte nog med det, jag sprang nästan 2 mil! Hur jävla sjukt är inte det? Berättelsen om min prestation följer...
I tisdags körde vi en runda på 6 km här på Öland. Jag var lite trött och så men jag kände att jag hade mer att ge liksom. Så jag sa till CH - Jag tror fasikes att jag skulle klara milen nu! - Ok, sa han! Vi kör den imorgon. Vi åker till Hornsjön för där har man mätt ut slingrundor så vi har koll på antal km vi springer.
Fett! Peppad och utvilad var jag, vi drog till Hornsjön på Onsdagen. Kl 13.15 drog vi igång och jag startade i ett bra och lugnt tempo. 1 km......2 km....... SEN tog skyltarna slut. Jag började ana att vi sprungit fel väg men kände att jag litade på CH som kartläsare. Men icke! Efter uppskattade 5 km så insåg vi att vi sprungit fel. Inga skyltar och inga vägar vi kunde vika av vid. Det var liksom att fortsätta eller att springa tillbaka. Dumma som vi var så fortsatte vi.
Vid ca 6 km var vi tvungna att ta oss förbi 3 st kossor. Jag var livrädd. Dom glodde så förbaskat + att vi hade hundar med oss så man vet aldrig. Christer drog förbi kossorna och dom muttrade lite lätt. Jag stod kvar och skrek att det här minsann var hans fel och att jag vägrade ta mig förbi korna. Men när han menade att det inte fanns några alternativ kutade jag förbi kossorna och allt var över... för denna gång.
Vi sprang och sprang tills vi äntligen får syn på en bil. Vi stannar gubben och han säger att vi antingen får springa tillbaka 3 km och in på någon väg som ledde till en annan som ledde till en annnan. Ok, men vad händer om vi fortsätter på denna väg rakt fram? Jo, ni kommer ju fram men det är onödigt långt. Jaja, tänkte vi. Vi kör! Fy i helvete vad vi inte skulle gjort det. När vägen väl svänger vid 8 km är det en jäääääävla lång raksträcka som känns helt omöjlig för mig att klara då jag börjar domna bort i benen. Jag går några 100 m men CH säger att vi måste skynda oss innan solen går ner för då kommer vi bli kvar i skogen...och kanske dööö av matbrist och ihjälfrusning!? (Det sista sa han inte men ändå)
Jag börjar nästan gråta och tycker jättesynd om mig själv. Jag ville ju bara klara milen! Allt är hans fel, hans dåliga kartläsning! Jag klagar och gnäller lite innan jag faktiskt inser att solen börjar gå ner och vi har ingen aning om vart vi är. Jag börjar springa igen...
Vi springer och springer... Nu har vi garanterat sprungit 1 mil...lite mer. In på småvägar men hittar inga skyltar eller vägvisare. Efter ca 1,4 mil hittar vi vår slinga... YES! Vi är räddade! Vi måste bara igenom en kohage och sen följer vi slingan runt sjön. Det kan inte vara långt kvar.. Vi joggar in i hagen och 2 kor börjar gå mot oss. Jag ökar farten en aning då CH skriker - Spring! Dom kommer! Jag kutar utav bara helvete! - Fort! Dom springer mot oss! Vi kutar mot elstängslet. Asså helskotta vad rädd jag var här. Jag vågar inte titta bakåt, är rädd för att förlora tid. Bara 2 meter från elstängslet slänger jag mig under det och lyckas rädda mig från att bli dödad eller betad på... Jag är skitarg nu! Fy faan vilket skitjoggingtur det här är! Snoret rinner, blöt om fötterna, känns som att tampongen håller på att ramla ut.. Jag bryr mig inte, vi måste tillbaka! Nu!
Vi får syn på en skylt och springer fram. Vi har kommit in på slingans 4 km och slingan är tot 11 km. ASSÅ SERIÖST! Vi måste springa 6 km TILL! MEN vi gör det! Det vara bara terräng den sista biten och det var sjukt jobbigt. Men vi är framme och har varit ute och sprungit i över 2,5 timme. Det värsta jag har gjort! Trots att jag har riktigt ont i kroppen idag känns det jäkligt grymt! Vi mätte ut rundan vi sprang och den var 2 mil. Jag kanske gick 2-3 km sammanlagt men resten sprang jag faktiskt! Ni kan gratta mig och så när jag kommer hem! =)
Så nu har jag klarat springmålet för det här året! Nästa år går jag in på tid! Jag ska boka in tjejmilen nästa år så om några vill springa med mig vore det skoj!?
När jag kom hem från jobbet var min orkidé död. Den senaste tiden har den sett mer och mer vissen ut. Nu hade den tappat alla blommor och de låg utspridda på golvet som små hopskrynklade pappersnäsdukar. Den orkade lixom inte mer och till slut bara dog den, precis som min och Fredriks kärlek.
Det är ofta svårt att sätta fingret på varför saker dör. Och man kanske inte måste göra det heller. Det jag tar med mig är dock att något som är väsentligt är att man kan andas - och att det är mer ljus än mörker. Annars finns det inget liv.