BC - live the dream

Det är okej att vara lokalpatriotisk så länge du inte är från Stockolm, då är du dryg. Kommer du från Falun och stolt basunerar ut att det är världens bästa ställe och så himla grymt, ja då är det nog ingen som gör mer än rycker på axlarna.

Vad kul att du tycker så om din hemstad.

Men om någon deklarerar sin kärlek till Stockholm blir det ett helt annat ljud i skällan. Jag älskar Stockholm, så himla grym stad. Stockholm är bäst i Sverige!

Vilken dryyyg stockholmare.

Inför OS i Peking var det ett inslag på SVT där skånska medaljhoppet och taekwondo-tjejen Karolina Kedzierska intervjuades. Hon fick då frågan om hon representerade Sverige eller Skåne i Peking, varpå hon konstaterade att hon nog representerade båda.

Hade det däremot varit Therese Alshammar som satt i morgonsoffan och fick frågan om hon tävlar för Stockholm eller Sverige, hade det nog blivit ett jäkla liv. Speciellt om hon svarat att hon simmar för både kung, fosterland och Stureplan.

Drygt.

Jag tror att samma sak gäller i hela Sverige. Självklart är du en stolt norrlänning! Och Malmö, hur coolt som helst. Norrköping, Linköping - javisst! Och det är klart Glenn ska vara stolt över avenyn! Vad är det då med stockholmare som får vissa att lacka ur så totalt om nollåttan skulle uttala en massa väna ord om sin hemstad?

Har det att göra med bekräftade fördomar? Alla vet ju att stockholmare är dryga, stressade och tror att de är störst, bäst, vackrast. Om de då säger något positivt om region 08 har de liksom bekräftat de redan vedertagna sanningarna. Eller är det så att vi här har kommit till jantelagens kärna, den som är störst och bäst får inte säga det?

Men det är inte bara stockholmare som är dryga och tror att de vet bäst. En gång tog jag fram pannlampan och tog scootern upp till Dalarna för att göra en intervju. Jag och kollegan skulle snacka vargpolitik med några killar som antagligen sett "Jägarna" en gång för mycket. Väl på plats var det hon som fick damma av sitt dalmål och sköta snacket, jag fick inte vara med. För jag förstod ju ingenting, jag var ju från...

Ja, ni vet.

Genom åren har jag avverkat fler mobiltelefoner än killar - och då har jag ändå min trettioårskris inom sikte.
De har blivit stulna, borttappade, dränkta, stulna igen och golvade (mobilerna alltså, inte killarna). Därför känns det extra bra när jag ser att "PC för alla" har gjort en undersökning på temat "störiga mobiler" och får veta att ni andra också har problem med era telefoner (skadeglädje är den enda sanna glädjen). Det är alltså inte bara jag som är tekniskt inkompetent, det är ni andra också. För det kan väl inte vara så att det är hos telefonerna problemet ligger?

Jag kommer ihåg min första mobil. Gamla Bettan, pålitlig som få. Älskade bumling, Nokia 5110 med antenn. Back in the days var inte mobilerna så avancerade, det räckte med att man kunde ringa och skicka sms. Vilken grej, man slapp ha sökare. Och de fungerade alltid, få funktioner - få saker som kunde gå fel.
I dag förväntar vi oss att våra mobiler ska kunna plåta, filma, surfa, wappa, mms:a, tagga och kanske till och med flyga. Och ju fler funktioner vi får på mobilerna desto mer är det som går fel. Kameran är inte bra, filmen blev suddig, webben är seg och hur taggar man egentligen?

Inom de flesta produktområden går utvecklingen ut på att förbättra och förenkla. Man vill göra det enklare för kunden. Men det är något som jag tror Ericsson och grabbarna har missat. I dag är mobilerna så snygga och har så många funktioner, men är det någon som använder sig av ens hälften?

De dyra och avancerade telefonerna är bara bra på en sak, och det är att ta upp min tid, få mig att känna mig dum - och att sluta fungera vid precis fel tillfälle.

Trodde aldrig jag skulle säga det här, men det var nog bättre förr.