Joggingturen från helvetet...
Kategori: Jobb
sett mig själv som en löpare men det går faktsikt ganska fort att komma in i det. Mitt mål för det här året är att klara milen.
Igår hände det iaf! Jag sprang över milen på en och samma runda! Inte nog med det, jag sprang nästan 2 mil!
Hur jävla sjukt är inte det? Berättelsen om min prestation följer...
I tisdags körde vi en runda på 6 km här på Öland. Jag var lite trött och så men jag kände att jag hade mer att ge liksom. Så jag sa till CH - Jag tror fasikes att jag skulle klara milen nu! - Ok, sa han! Vi kör den imorgon. Vi åker till Hornsjön för där har man mätt ut slingrundor så vi har koll på antal km vi springer.
Fett! Peppad och utvilad var jag, vi drog till Hornsjön på Onsdagen. Kl 13.15 drog vi igång och jag startade i ett bra och lugnt tempo. 1 km......2 km....... SEN tog skyltarna slut. Jag började ana att vi sprungit fel väg men kände att jag litade på CH som kartläsare. Men icke! Efter uppskattade 5 km så insåg vi att vi sprungit fel. Inga skyltar och inga vägar vi kunde vika av vid. Det var liksom att fortsätta eller att springa tillbaka. Dumma som vi var så fortsatte vi.
Vid ca 6 km var vi tvungna att ta oss förbi 3 st kossor. Jag var livrädd. Dom glodde så förbaskat + att vi hade hundar med oss så man vet aldrig. Christer drog förbi kossorna och dom muttrade lite lätt. Jag stod kvar och skrek att det här minsann var hans fel och att jag vägrade ta mig förbi korna. Men när han menade att det inte fanns några alternativ kutade jag förbi kossorna och allt var över... för denna gång.
Vi sprang och sprang tills vi äntligen får syn på en bil. Vi stannar gubben och han säger att vi antingen får springa tillbaka 3 km och in på någon väg som ledde till en annan som ledde till en annnan. Ok, men vad händer om vi fortsätter på denna väg rakt fram? Jo, ni kommer ju fram men det är onödigt långt. Jaja, tänkte vi. Vi kör! Fy i helvete vad vi inte skulle gjort det. När vägen väl svänger vid 8 km är det en jäääääävla lång raksträcka som känns helt omöjlig för mig att klara då jag börjar domna bort i benen. Jag går några 100 m men CH säger att vi måste skynda oss innan solen går ner för då kommer vi bli kvar i skogen...och kanske dööö av matbrist och ihjälfrusning!? (Det sista sa han inte men ändå)
Jag börjar nästan gråta och tycker jättesynd om mig själv. Jag ville ju bara klara milen! Allt är hans fel, hans dåliga kartläsning! Jag klagar och gnäller lite innan jag faktiskt inser att solen börjar gå ner och vi har ingen aning om vart vi är. Jag börjar springa igen...
Vi springer och springer... Nu har vi garanterat sprungit 1 mil...lite mer. In på småvägar men hittar inga skyltar eller vägvisare. Efter ca 1,4 mil hittar vi vår slinga... YES! Vi är räddade! Vi måste bara igenom en kohage och sen följer vi slingan runt sjön. Det kan inte vara långt kvar.. Vi joggar in i hagen och 2 kor börjar gå mot oss. Jag ökar farten en aning då CH skriker - Spring! Dom kommer! Jag kutar utav bara helvete! - Fort! Dom springer mot oss! Vi kutar mot elstängslet. Asså helskotta vad rädd jag var här. Jag vågar inte titta bakåt, är rädd för att förlora tid. Bara 2 meter från elstängslet slänger jag mig under det och lyckas rädda mig från att bli dödad eller betad på... Jag är skitarg nu! Fy faan vilket skitjoggingtur det här är! Snoret rinner, blöt om fötterna, känns som att tampongen håller på att ramla ut.. Jag bryr mig inte, vi måste tillbaka! Nu!
Vi får syn på en skylt och springer fram. Vi har kommit in på slingans 4 km och slingan är tot 11 km. ASSÅ SERIÖST! Vi måste springa 6 km TILL!
MEN vi gör det! Det vara bara terräng den sista biten och det var sjukt jobbigt. Men vi är framme och har varit ute och sprungit i över 2,5 timme. Det värsta jag har gjort! Trots att jag har riktigt ont i kroppen idag känns det jäkligt grymt! Vi mätte ut rundan vi sprang och den var 2 mil. Jag kanske gick 2-3 km sammanlagt men resten sprang jag faktiskt! Ni kan gratta mig och så när jag kommer hem! =)
Så nu har jag klarat springmålet för det här året! Nästa år går jag in på tid! Jag ska boka in tjejmilen nästa år så om några vill springa med mig vore det skoj!?
Pussar och Kramar
JH