För att förstå Höken måste man först förstå hans förflutna....

 Det var en ljummen höstdag för 20 fågelår sedan.. Höken spanade som vanligt ut över kanten från boet för att se när hans mor skulle återvända med nya maskar. Den här dagen lutade han sig dock lite längre ut än vanligt och hans lilla klo förlorade greppet om grenen han balanserade på. Med skräck i ögonen såg han sig förtvivlat om och mötte vädjande sin broders blick. "Snäll bror, räck mig din klo annars är jag evigt förlorad!.." grät Höken. Men brodern bara log, lutade sig tillbaka och fortsatte måla klonaglarna med mammas rosa nagellack.

Sedan dess har Höken levt ensam i skogen, ingen familj och inga vänner. Visst, ett one night stand har han väl haft här och där efter att ha satt i sig för många jästa bär. Men inget varaktigt. och nu har ödets nycker fört honom till havs och till Robin.

Höken spänner sin ljusgula blick i Robin och.........



fortsättning följer.......


/ SVT